Josis ston och mitt! Vi var ute och red i över en timme idag, det var jättehärligt..........blir mycket skritt pga Räkan. Ingen dramatik alls idag, så skönt........  

Eftersom det var sådär runt minus 20 igår hade jag hästarna kvar inne lite längre vilket resulterade i att de, när de väl fick komma ut, flög som projektiler genom stalldörren för att sedan tvärstanna, bländade av solen. Verkar lovande tänkte jag.

Vid 13.00 red vi iväg, Ida var också med(Josis ålder och har en ponny tillsammans med sin mamma hos oss, Pampe, som jag bantar ihop med ibland). Vi var tvungen att ha täcken på hästarna, så kallt var det..........men fint! Och bra underlag att rida på! Räkan var VÄLDIGT uppåt, pep och ruskade på sig och hoppade sina delfinskutt rakt upp i luften. Det var lite halt i sadlarna på grund av täckena som vi satt på.....Jag måste säga att hon såg fantastisk ut, hon Räkan, Josi älskar den och är säker på att det är besvarad kärlek, jag är säker på att Räkan gjort lite som hon vill i sitt liv......... Men kan man ordan det med peace and love by Josi så är det ju bra. Vilket ju återstår att se...

När Räkan lugnat sig så pass att hon hade de 4 benen i backen mer än i luften och vi skrittade förbi en hage där Jessika har 2 ponnyer, så gick den ponnyn i genom staketet och hängde på oss. CIRKUS ut bröt!! Räkan ville klå upp den lille rymmaren, Ida ville kliva av sin ponny, jag försökte hålla koll på alla och tänka ut en plan..........att kliva av hade varit livsfarligt. Vi red mot ett stall i närheten, bort från vägen och jag hoppades att Tove E, som bor där skulle vara hemma. Annars fick väl jag hoppa av och försöka låsa in ponnyn i deras stall. Men ingen hemma, enligt Ida. Rymmaren sprang lite hit och dit, ibland var den framför oss, ibland bakom. Vi bildade "front" och ställde oss i bredd , hela tiden med huvudet mot rymmaren, så att hästarna skulle se vad som hände. En bil som kört förbi nere på vägen och som jag bett ringa till Jessika hade lyckats få tag på henne och hon kom och fick till slut tag på den lille. Han var rätt söt. Jag var imponerad av Josi, som skött det hela kolugnt fast hon satt på en hysterisk häst. Hos Ida och Pampe var det tvärtom, ponnyn var lugn men inte ryttarinnan.

Nu var alla iskalla efter som vi stått stilla. Huga! Vi travade i väg uppför backen in i skogen men svängde ganska omgående. Ida, som tillbringar 90 % av vaken tid med mobilen i handen(så även nu) tappade vanten, satt av och tog den och kom sedan inte upp på ponnyn............så då fick vi snigla fram i långsam takt och alla höll vi på att rysa ihjäl. Familjen Engvall, hade kommit hem och jag bad dem hjälpa Ida upp...........

Man var glad när man klev av därhemma.........försökte muntra upp Ida lite, men vet inte om jag lyckades..............

Resten av dagen höll jag mig inomhus, eldade i kakelugnarna och vilade lite i soffan och tänkte att jag kanske skulle kuna ett helt program på TV, men lyckades inte där heller.....

Ljusnemannen kom ända in i grovingången igår! Han hade visst fått en stöt och behövde prata lite med Luc, som ju är elektriker här i Sverige..........

Alexandra ska börja rida lite på Patienten snart.............hoppas han sköter sig.