Körde till Gävle i måndags, träning förstås, Bollnäs igår och idag och sedan till Hudik på fredag......som om det inte räckte för att man ska lägga sig raklång så slår vi till med en tävling i Orsa på lördagen!

I hagen är det flockliv med staket i mellan. Men Räkan, hon låtsas inte om staketet, hon älskar att vara med i ett gäng och hänger ofta över staketet för att klia lite på Orleys öron. Räkan tycker det här med att ha en Orley är det bästa som hänt sedan maten uppfanns. Orleys hovnarr c-ponnyn Dogge får också känna sig lite viktig eftersom Räkan på ca 167 cm faktiskt tuggar(ni vet så där som föl gör) inför honom också. Detta måste ju var en ny upplevelse för Dogge som är om möjligt ännu mesigare än Räkan. Orley tycker inte så mycket, han bara liksom är. Tinus vill nog helst vara "ensamt barn" hon. Igår när Josi och jag skulle rida och jag hade hoppat på Tinus gick hon raka vägen fram till bussen med belåten min sedan hotade hon Orley lite och tryckte sig demonstrativt mot "sin" buss. Inget tvivel där inte, det är min buss säger Tinus, den enda gången du får åka i den Orley är när du åker härifrån! Vilket enligt mig inte kan ske snabbt nog! Och kan du ta med Räkan när du drar!

Igår var det lite bråttom vid ett tillfälle och Josi skulle hämta Orley i hagen och när jag tittade ut kom hon på Orley i trav, barbacka i grimma, utan hjälm! Det var väl ingenting menade Josi, om de sticker gäller det bara att hoppa av på rätt sida...galopperar de vänster hoppar man av åt vänster tex! Jag har ridit Orley en gång vilket resulterade i en lös sko när vi skulle ta oss förbi en bassäng med tjoande barn. Man kunde inte se barnen men höra dem, de var döljda bakom stora lakan som hängde på tork. Men va sjutton Orley, menade jag, hänger de inte tvätt i Gävle? Eller badar?  Se där en liten påminnelse om hur livet med Orley kan se ut! Grejen med Orley är ju att det finns så många av honom. I hans hjärna. En exorcist skulle ha julafton varje dag med den kusen.

Rävarna har inte setts till på ett tag vilket kanske är lika bra då en av dem är misstänkt för och troligen skyldig till bortrövande av en mycket populär värphöna hos grannar. Man befarar att hönset är dött.

Något som vi däremot har sett rätt så mycket av är fågelungar som är för tjocka för att flyga men ändå försöker till kattens förtjusning. Häromdagen bokstavligen ramlade de ur luften, 3 stycken när vi satt ute i solen. De tog 20 minuter innan de kunde ta sig någonstans, Josi klappade den ena. Som tur var fick de till slut lite luft under vingarna och kunde sätt sig på ett parasoll. I sista sekund för sedan kom katten...............

Även en totalt insnöad person som jag själv lämnar ju ibland gården utan häst, midsommar var ett sådant tillfälle.............tyvär kom vi 40 min för sent(förlåt igen till min syster) men det var jättemysigt att umgås och maten var fantastisk.

Två kompisar som jag inte hinner umgås med så mycket som jag skulle vilja kom cyklandes en kväll och berättade att de hade gift sig! Härligt!

Nej, nu blir det ut i stallet och bära vatten till Fåniga Flocken.