Igår red Josi först på Räkan, utan stigbyglar och detta på eget iniativ(kul att hon tar till sig det Alex säger)...........och det är inte lätt att öva byten på Räkan ens med stigbyglar. Jag tyckte hon var duktig!

Sedan var det Orleys tur, drömhästen, vacker som få, spänstig, öronen spetsade......det var nästan en uppenbarelse att se honom komma galopperandes på gräsbanan. Josi var i sjunde himlen.-Vilken häst, ropade hon varje gång hon red förbi mig(för att hålla ett öga på det hela hade jag tagit plats i hagen där jag ägnade mig åt en av sommarens plågor nämligen att mocka hagar).

När Josi var klar passade jag på att tala om att Orley inte bara är fantastisk för att han är fantastisk.......eehhhhh?..........utan också för att han är välriden. Man hoppas ju att vikten av ett vettigt markarbete ska bli uppenbar. Att Josi uppskattar Orley betyder också att hon utvecklas som ryttare och det gläds man ju åt.

När man leder ut Orley till hagen går det så långsamt att jag hinner rycka ogräs på vägen ner. På kvällarna lägger vi på ett flugtäcke, det är mest mot myggen som det ju finns många av i år. Tror att jag förra året hade typ 2 myggbett på hela sommaren.

Orley är en ängel i stallet, hans halvsyster Tinus är mer på hugget i ordets rätta bemärkelse.............ändå är det lugnare i stallet med Orley hemma och i hagarna också. Man kan lugnt säga att jag är nöjd med mina Pappilon Rouge hästar, är det nåt jag ångrar är det att jag inte köpte en till när jag hade chansen. Om Räkan någon gång betäcks blir det definitivt med Papillon Rouge.